isabelle

igår cirka kvart i elva åkte jag till jobbet i tron om att folk hade handlat klart allt till helgen och skulle slappa hemma hela dagen mend att pyssla med diverse saker. f y  f a n  v a d  f e l  j a g  h a d e ! det var alltså helt sjukt med folk, fan vad less jag blev. jag blev seg som en åsna i huvudet ganska kvickt, var i minihuset en timme och ville mer eller mindre skrika åt 50% av alla dryga jävla ungar som var där. men klockan blev, tack och lov, sex ganska fort. var av jag gick och bytte om, började gå mot bussjäveln som jag SJÄLVFALLET missade. jag total lackade, ringde taxi och åkte hem till Anna. där fanns det mat och alkohol (ja, även Annson och Linson fanns där, mys!) efter mat och lite cider drog jag mig hem till Sofie där jag drack ännu (!) mer, rättare sagt tre cider och en hel flaska vin i tron om att bli dyngrak och få vara glad i en timme eller två? men fyllan ville icke komma och det ville inte heller lyckan. krogen sög, jag sög, alla sög! jag ville bara åka hem och dö i min säng, aldrig visa mig ute igen, faktiskt! men jag fick inte, kom hem vid tre, det toksnöade ute och jag måste erkänna att det gjorde mig på lite bättre humör. sen frös jag, fy fan vad jag frös. och inte fan fanns det någon i min säng som kunde värmas heller, fan vad surt. jag klädde på mig lager med kläder sket i allt som hette tvätta av sig sminket och borsta tänderna, tog PellePanter, och la mig i sängen och skaka som ett löv, fy fan. somnade efter många illamående-och-frys-ryck! 

ooh, nu ringde Line, jag kom av mig. hon ska festa ikväll också, vill att jag och Anna ska hänka. en sida av mig vill ge kvällen ett försök till lycka och fylla. den andra sidan vill vara slappast i hela världen och ligga i en soffa och kolla på tv hela kvällen. ångesten biter fan i mig, i Anna också för den delen. Måste ringa och prata med tanten, och kanske lägga upp ett litet förslag och kanske försöka ge kvällen en chans? och om det suger så är det väl bara att åka hem. fast fan, orkar jag verkligen med massa fulla folk och för den delen att vara full själv när jag vet att jag oftast mår skit dan efter, både fysiskt och för att inte tala om psykiskt. men fy fan, jävla ångest. jag måste ringa Anna.