isabelle

Herregud, inatt när jag skulle släcka lampan efter en vanlig kvällsdos av NCIS så ser jag honom, THA SPIDER! och jag menar, hur faaan ska jag kunna sova i vetskap om att han kryper omkring i mitt tak? NOOOOO WAY! så modig som jag är (öh?) satt jag på mig massa kläder (jag menar, han kan ju flyga på mig och ha onda tankar som att till exempel springa runt på mina armar med sina små äckliga ben eller värre, ta en tugga av mig!) hämtade lill-hugo (lill dammsugaren i mamma och pappas rum) och började slå på honom, men fanskapet fortsätter att leva, jag ger även ifrån mig massa konstiga ljud och pip samtidigt som jag viftar i mitt tak med en på slagen dammsugare halv ett på natten. när jag var ypperligt nära ett nervöst sammanbrott dyker min allra käraste mamma upp bakom mig och undrar vad jag håller på med och varför mina tavlor ligger på sängen (ja la dom där så att han INTE på något sätt skulle kunna gömma sig bakom dem) jag berättar att han är tillbaka. min coola morsa går och hämtar lite skithus papper och tar spindeln med det medans jag sitter i sängen som en liten boll och hyperventilerar. fin historia va? den är sann dessvärre. Det är inge kul att ha sån jävla spindelfobi som jag har. fast det har faktiskt blivit liiiite bättre sen vi flyttade ut till Sälgsjön.

Mja, blir inget jobb imorgon heller, oh the nose, behöver jag säga mer? Jävla sjukdom, hate it. Inge fest blir det i helgen då heller. IT SUCKS !