isabelle

Jag fick ett litet klagomål. Mina senaste inlägg har varit jätte tråkiga. Oh my säger jag .. Jag vill fan inte vara tråkig. Tråkig är liksom inte jag. Jag är raka motsatsen till tråkig. Jag är rastlös, har humor, är fruuuktansvärt konstig .. Sure, så säger alla eller hur? Alla säger att dom är konstiga, men jag ÄR konstig, fråga exempelvis Patrik. Ha, jag sa till honom när vi började träffas att jag var jäävligt konstig, fast på ett bra sätt .. Han nickade väl lite och tyckte väl precis som alla andra att "ja, hon säger att hon är konstig men alla säger att dom är konstiga"  när vi hade träffats ett tag och blivit tillsammans sa han helt plötsligt en dag (och han säger det fortfarande med jämna mellan rum). "Du, du är fan konstig på riktigt" HA! And i LOVE it .. Orka vara normal?!

Aja, stänger ikväll .. Inte det roligaste jag vet, men vad gör man? Inte mycket. Ler och åker till jobbet, eller, man ler när man kommer fram, för att man måste. Nej, så illa är det inte. Jag ler när jag träffar mina underbara arbetskamrater! Especally två av dom! På tal om mitt jobb har jag faktiskt totalt i min tanke dimma glömt bort att berätta om dom muterade silverfiskarna som hade bestämt sig för att hålla till i min påfyllnadspall! Them fucking ases !! Så nu tänker jag ta och berätta den historan!

Det var väl en helg för inte så länge sen, när Maxi i Uppsala stog still, det fanns verkligen inte mycket att göra och jag tänkte att jag väääldigt grundligt skulle gå igenom mina påfyllnadspallar (påfyllnadspallar är alltså helt enkelt pallar där man lägger saker som inte går upp i butiken, kort och gott) och göra dom helt rena och fina. Jag var helt solo inne på lagret, lallar i min ensamhet och drar ut pallen, och då händer det! Jag ser att det kryper något väldigt suspekt ner bland kartongerna och det första jag tänke var, såklart, SPINDEL! Jag släppte pallen fortare än supermannen och mer eller mindre sprang ut till Marie för att finna lite stöd .. Marie följde då med mig in på lagret och skulle hitta det fanskapet. Så cool som hon är (!!!!!) började hon plocka ur min pall ovetandes om vad det var för farligt som kröp omkring där nere. Samtidigt stog jag inom ett bra säkerhetsavstånd, gjorde lite pipljud och var verkligen mindre cool. Sen såååååg jag, jag såg den, stora jävla mutant silverfisken som hade utvecklat typ sveriges längsta svans och säkert huggtänder också, skulle inte förvåna mig! Marie försökte tappert döda den medans jag hoppade runt hela lagret med händerna i luften och förståndet borta i Afrika. Vi (läs; Marie) kämpade länge .. Jag var så uppe i varv att jag var tvungen att ta lunch paus för att återhämta mig och undvika att ställa till en scen, som om jag redan inte hade gjort det?! Sen kom även Åsa och tittade på .. Vi kunde dock bara hitta och döda en mutant silverfisk, den andra hade flytt sin kos .. Och jag förstår nog varför, vem som helst som sett mig hoppa omkring som en gräshoppa och låta som en stucken gris på ett lager hade nog också gått under jorden .. 

Och så gick det till, behöver jag säga att jag gärna undviker mina påfyllnadspallar in i sista sekund och att jag mer än gärna har både handskar och långärmat när jag plockar i dom? Nej, jag trodde väl inte det.

Jag ska försöka bli mig själv igen, jag ska hitta tillbaka.
Patrik, lots of love!

/ IsabelleH