isabelle

sweet, jag pratade nyss med mamma som hade pratat med min läkare. jag var mer än rädd igår, var trött men jag vågade fan inte sova. så jag pratade i telefon till typ tre eller något sånt, så skönt att få prata om annat så jag slapp ligga och tänka så mycket. ja, men du vet vem du är. och tack igen, verkligen! men iaf, mamma, läkare. han sa det skulle ta tid för mig att bli frisk igen, klart att det känns bra att få höra att det är som det ska vara,.. men jag hade nästan hellre hört att "imorgon blir du frisk, imorgon slipper du ha ont i hela kroppen, imorgon kan du andas normalt igen, imorgon slipper du hosta sönder hela bröstet, imorgon kan du gå upp för en trapp utan att känna dig döende, imorgon lovar jag dig att du inte kommer vara trött i hela din kropp och jag LOVAR att du kommer vara HELT frisk!" Fast så sa han inte, utan det skulle ta tid. Jävla lunginflammation, var jag tvungen att dra på mig just precis det? MEN han sa att jag fick gå KORTA promenader. oh happy fucking day, jag får gå ut och gå. om än kortisar. Det är sweet! Så det ska jag göra nu, ta en kort promenad. Men, va fan är kort då? 20 minuter? Det är en kort promenad, skönt. Sen när jag kommer in ska jag göra nått att äta och ta piller fanskapet, bara tre kvar nu! Sen ska jag ringa massa samtal. Jobbet och HSB står högst upp på listan, måste plocka ut lite semesterdagar i februari lönen, ty annars kommer den vara FÖR kass pga jävla lunginflammation!!!
jaja, nu ska här göras vettigare saker. hej så länge.


"you give me feelings that I adore"